DAMP
Jag hatar mitt sociala liv. Det finns liksom inte. Jag går i skolan, försöker få kontakt, men de andra dissar mig. De behöver ju inte mig, de är ju inte dem som går ensamma. Och när man väl får följa med så sitter de och snackar om något jag antingen inte har någon aning om eller något som hänt tidigare, och de skrattar superhögt. Och jag hör knappt vad de säger heller för min hörsel suger. Sitter ensam och käkar, ensam på rasterna, sitter utanför klassrummet och väntar på att lektionen ska börja medans de andra står ute och röker. Lyssnar och antecknar på lektionen. Försöker prata med läraren, men ingen jävel lyssnar. Pratar knappt med någon på hela dagen. Försöker fokusera på skolarbetet men det finns inte så mycket att fokusera på så det slutar med att jag sitter där och har inget att göra.
Hemma, sitter vid datorn eller tvn. Spelar tvspel, stalkar folk på facebook som jag skulle vilja hänga mer med men vågar inte, går och lägger mig tidigt. För det finns inget att göra.
Jag träffar knappt någon längre, för ingen har tid för mig. Den ena har läxor, den andra har bättre, roligare kompisar som den hellre umgås med och den tredje har ingen lust.
Jag vaknar, går upp, gör i ordning mig, käkar frukost, drar till skolan, är i skolan, åker hem, käkar middag, sitter framför datorn och går och lägger mig halv tio.
Mitt liv är så jävla meningslöst.
Kommentarer
Trackback
